Som ni alla säkerligen har förstått så finns det en liten dam i lerhyddan. En fyrbent vän och hjälpreda som fångade mitt hjärta för drygt 7 år sedan. Hon fick snabbt namnet Sookie.
Jag har förstått av Era reaktioner att Sookie väcker känslor även hos många av Er. Så jag kommer att dela våra 7 första år tillsammans här i bloggen framöver och börjar med vårt första år här på gården. Må jag vara tokig töntig eller kalla det vad ni vill men att få ha en sån här klok livskamrat som är med i både trädgården och ute i lavendelraderna får mig att känna glädje och lycka varje dag.
Vårt första möte blev känsloladdat då Sookie va den enda av kattungarna som nyfiket kom fram och luktade på mig. Därefter klättrade hon rakt upp till mitt ansikte. Sånt kan få vilken människas hjärta som helst att smälta
En magisk känsla infann sig när den lilla krabaten undersökte mig. Så pappren skrevs och datum för hämtning bestämdes. Nu var det bara att invänta den 11e april som låg en månad fram i tiden.
Jag hämtar hem Sookie efter en månads väntan. Lite jamande en stund sen tog hon resan med lugn o ro.
Sookie visade sig vara en tuff och bestämd tös.
Hon traskade helt orädd runt i lerhyddan och gjorde sig hemmastadd. Första besöket på lådan kom efter ca 40 minuters rundvandring och sen dess har hon gått på lådan. Efter ytterligare en rundvandring beslöt hon sig för sin första paus som blev på en av köksstolarna. Min mobilkamera fotade flitigt så det har varit svårt att välja ut foton.
Idag finns det över tusen foton tagna på min hjälpreda och följeslagerska.
Det visade sig snabbt att Sookie ville vara med överallt!
Hennes favoritplats dagtid blev köksbordet där hon spenderat åtskilliga timmars sömn. Under vintern blir det lite tv-tittande och givetvis vill Sookie vara med helst liggandes på min mage. Hennes favoriter är givetvis fiskar och fåglar samt möss på tv:n.
Jag har en skön stol framför brasan som hon gärna ligger i till brasans värmande sken. Hon brukar jama på mig och ger sig inte förens jag slår mig ner och hon har fått lagt sig på mitt knä.
Jag tror ni förstår nu hur mycket hon betyder för mig.
Sookie var snabbt ute i trädgården med mig. Hon lärde sig snabbt hålla ett öga på vart jag brukade befinna mig. Jag kommer ihåg första gången hon kom fram till mig i lavendelraden i trädgården (min första prov-rad) jamande och med svansen rakt upp. Hon slängde sig ner jämte mig och spann så där som bara hon kan. Hennes första besök i ett av trädgårdens ekar fick mig givetvis att få hjärtat i halsgropen.
Jag har haft många katter genom livet så jag visste att detta kunde ta sin tid vilket det givetvis gjorde. Numera klättrar hon upp och ner betydligt mycket snabbare och säkrare som tur är.
Sookie fick snabbt intresse för lavendeln givetvis då jag ligger på alla fyra och arbetar. Så vi spenderar många timmar tillsammans rensades ogräs klippning samt vid skörd.
Mer om Sookie kommer framöver hälsar vi från altandäcket ett ställe där Sookie gärna höll till i sina unga år.
